Blir nog stan i afton ändå. Fick ett telefonsamtal som sa att det var fika ikväll på Stigs och då kände jag att kan alla andra ikväll så må jag väl he mig iväg jag med. Känner mig ändå piggare idag, men oftast kommer ju den riktiga prövningen när man väl tar sig ut. Fast jag ska ju inte springa nått maratonlopp så förflytta mig till bilen, in på ett fik, tillbaka till bilen och hem igen borde jag nog klara av. Insåg däremot att då måste jag verkligen gå i duschen innan jag stiger utanför dörren...så det ska jag ta och göra nu innan middan. Kram

Nu ska jag inte använda dom fina ord som M just använde om Djurgården, men (vilket lag det än gäller) hur smarta är dom supportrar som kastar inte saker på isen. När dessutom Djurgården ligger under med 1-0 och det är 3 minuter kvar av matchen...jag vet inte men jag trooor inte supportrarna hjälper sitt lag att hinna kvittera. Eller så gjorde dom det för det blev ju tillslut 1-1, men det berodde kanske mer på att det var spel sex mot fyra. Så nu blev det förlängning och enda anledningen till att jag sitter och ser SM-finalen är för att jag väntar på Roast och nu måste jag ju vänta ännu längre och klockar går och jag är trött! Men sätt igång då!!! Åsså låter vi HV avgöra bara för att idioterna i publiken ska få lida lite för sina idiotiska tilltag. För övrigt kvittar det för mig vem som vinner för jag känner inte särskilt mycket för nått av lagen. Låt det bara gå fort i den här matchen, medan jag fortfarande har skrattet i halsen efter M:s smidiga dans till El Bimbo, och så att jag kan fortsätta skratta lika gott åt dom ska ska roasta Babben på Berns...eller babsan om man ska tro Felix Herngren...hahaha

För övrigt vill jag bara tillägga att jag vill ha en snöbjörn med tipp på våran gård...så det så!

Har varit i stan hela eftermiddan. Kära svärmor fyller år så vi drog dit efter Sagas dagis och grattade henne på 29-års dagen. S var ju väldigt bestämd ifjol om att hon fyllde 28 och svärmor var inte sen om att hålla med. Go' mat, go' tårta och go' sällskap. Är så sällan vi hinner prata med dom här små liven som tar upp det mesta av tiden, men idag hann vi avverka det vanliga och lasta av lite irritationer (inte mot varann). S var som en ängel och satt länge mitt på köksgolvet och lekte i sin härliga fantasivärld. T var mest bara glad. M fick mammas mat, så han var nöjd (fast han säger att min mat också är god). Arrak har opererat tassen igen och det gick bra. Piggare 91-åring får man nog leta efter. Gnagde lite på handleden som han alltid gör, våran egna lilla hälsningsritual. När han väl väljer att somna in har han i alla fall levt ett långt och lyckligt liv! 

Har fastnat i en persons blogg. Det är en helt underbar person och när hon skriver minns man tillbaka då man själv var i den åldern och kan bara le, även om livet inte alltid var lätt på den tiden. Måste ta mig tid och umgås lite med henne snart. Pratade bara lite snabbt på chatten igår.

Snoret har bestämt sig för att täppa till mitt högra näshål. Glaaad! Det är så himla irriterande när det bara är täppt på ena sidan. Känner mig helt sne'. Tror jag måste gräva fram nässprayen som jag inte vet var den är. Blir väl som det blivit så många gånger tidigare, att jag får använda den från 2 år. Det öppnar då litegrann. Annars känner jag mig piggare idag och hoppas det fortsätter så.

Var och hämtade cykeln hos brorsan idag. S fick snabbprova när vi kom hem från stan, eftersom den stod vid bron så hon såg den. Det gick ju riktigt bra, även om hon trampade lika mycket bakåt på bromsen som framåt och att styra samtidigt var ju en procedur i sig...men imorgon ska vi ut och köra järnet...undra bara vart alla cykelhjälmar tog vägen i flytten??? S hade direkt planer på att cykla till morbror R, men vi får väl se hur det blir med det. Tror hon får öva på pedalerna först, vet egentligen inte varför hon trampade lika mycket bakåt, men det blev väl lite för mycke fart...=)

Åsså var förkylningen här igen. Jag tror det är samma jäkla förkylning som bara snurrar runt, runt i huset. Men det måste vara tjejbaciller för den biter visst bara på oss tjejer. M verkar klara sig mest hela tiden...fast det är väl kanske inte så konstigt. Det är ju vi tjejer som är upp i varann hela dagarna, medan han är på jobbet. Nu är vi ju då ute rätt mycke' så man skulle ju kunna tycka att alla baciller skulle flyga iväg, men icket den här gången. Slog ner som ett blixtnedslag igår på dan, så jag blev liggandes i soffan. Fast det var ju inte helt fel att få sova några timmar där mitt på dagen, det händer ju inte allt för ofta numera, och tur att det då var helg så jag fick den möjligheten. Sen hade T nå fuffens för sig igårkväll fram till midnatt. Då la jag henne tillslut hos mig och vi sov som stockar till 05. Då kunde jag bära tillbaka henne utan att hon började protestera på en gång. Klockan blev tack och lov 7 innan hon vaknade och då sov den andra flamsan fortfarande som en stock. Av någon anledning så fick de två för sig att vakna 05:30 både lördag och söndagmorgon!!! Vi tyckte det var rätt oförskämt att förstöra helgen på det viset, men det är ju inte så mycket annat än att gilla läget. Så därför kändes sju som rena rama sovmorgon.

Hittade alla kvitton från Göteborg härom dagen. Vi sparade ju alla kvitton när vi var där i fall det det fanns någon försäkring, men sen har dom bara blivit liggandes, då jag vid en snabbkoll såg att varken jag eller M hade nytta av dom i fackens medlemsförsäkringar. Men så dök dom upp härom dagen och jag kom på att jag aldrig räknat ut den totala summan av allt vi var tvungna att köpa i Göteborg...det var ju muntert...eller så inte. 6000 kronor la vi ut på en vecka. Allt var väl inte livsnödvändigt, men mat måste man ju äta flera gånger per dag + att vi knappt hade några kläder med, så det blev ju några timmar på Nordstan för att inhandla sånt. Ja, ja, det är bara att gilla läget och det är ju ett tag sen så jag sörjer inte dom pengarna, men jag fick ett ryck och tänkte kolla försäkringar lite mer noga. Hur kul är det på en skala??? Kommunal var väl inga problem, men att hitta i Byggnads djungel. Blev dessutom tipsade om barnhjärtföreningen när vi var där nere så jag gjorde en lite större koll. Tyvärr verkar det just nu inte som om det finns något som täcker, inte så där bara utan vidare i alla fall. S är försäkrad så för henne hade allt varit grönt, men T hade vi inte hunnit försäkra och det hade nog inte gällt fullt ut ändå då det är nån 6-månaders regel som jag inte fattar så mycket av. Nån som har någon idé? Svärmor hade nå förslag som hon skulle kolla upp också. Annars så får det vara. I slutändan är vi faktiskt mest glada och lyckliga över att allt gick så toppen och slutade bra.

Hur som helst när jag var inne på barnhjärtföreningen snubblade jag in på Drottning Silvias barnsjukhus och fick såna flashbacks...postivia sådana faktiskt. Trots anledningen att vi var där så var allt så mysigt, både på barnIVA och på hjärtavdelningen. Eftersom T var kopplad med alla de möjliga slangar och sladdar så satt vi rätt instängda på ett och samma rum, men personalen fanns ALLTID inne på salen och de andra barnens föräldrar var ju också där. Vi var ju rätt trötta och sluta första dagarna, men sen blev det som en liten familjär stämning där inne. Dessutom hade vi väl turen (eller så har dom gjort det så) att det var inte så stor variation på personalen. Jag minns speciellt Sara, Monica och...en kille vars namn jag inte kommer på nu. Det var nog dom vi träffade mest den veckan. Jo, en till blond tjej som jag inte heller kommer ihåg namnet på. Jag kommer nu på flera till, men de var nog de tre förstnämnda som satte mest spår i minnet. Sara tog emot oss när vi lätt förvirrade stapplade in på avdelningen, efter en sömnlös natt och tidigt morgonflyg. Hon visade oss runt och låste upp samtalsrummet åt oss i väntan på att operationen skulle bli klar. Det var guld värt att få sätta sig ner och få komma bort från alla andra människor. Det är inte så himla kul och sitta och vänta med massa okänt folk när man är i lätt chocktllstånd och inte vet nånting. Monica var en lite äldre kvinna (som inte kan ha varit längre än 150cm!) som, jag tror, alltid jobbat med barn och som fortfarande verkligen älskade sitt jobb. Hon var helt underbar! Hon kom alltid och pysslade om föräldrarna lite extra och tog sig alltid tid (som alla andra också alltid gjorde), men hon var bara så där mysig. Näst sista natten, då vi mammor (ja, det blev vi mammor eftersom vi ammade) fick varsin tältsäng och fick sova hos våra barn gav hon en av mammorna frukost på sängen, för hon tyckte mamman såg ut att ligga så skönt. Sånt bemötande kan verkligen förgylla en hel sjukhusvistelse. Han, den där killen då...Jonatan hette han ja, han var mest bara trevlig och hjälpsam och så där normal...hahaha. Normala var dom alla, men jag vet inte hur jag ska beskriva honom. Han var lätt att prata med, lätt att skratta med och åt :) osv. Nu när jag liks kom in på det här ämnet kan jag lika gärna skriva en sak som fascinerade oss väldigt mycket på en specialist avdelning som denna. Läkarna fanns närvarande i stort sett hela tiden. Nån av kvällarna hade T svårt att sova och skrek mycket så klockan var närmare tolv på kvällen innan vi fick oss därifrån. Så helt plötsligt där vid halvtolv kom Dr Anders in (det var under helgen ja för han hade jour och var verkligen där dygnet runt, fråga mig inte när han sov och hur han orkade???) och ville bara kolla läget. Han hade sett på hans monitor att T:s kurvor svajade rätt mycke så han ville komma och se hur hon mådde. Så han stannade och pratade och gav oss chans att ställa frågor så där mitt i natten. Det fanns mycket som förgyllde våran, annars lite smått oroliga resa, men det skulle ta evigheter att skriva om det. Under resans gång avverkade jag nästan en hel dagbok. Men en sista jag måste nämna är Dr Mikael på barn här i stan som var helt UNDERBAR när vi kom in på akuten. Lugnet själv och lämnade oss inte en sekund i ovishet! Tänkte lägga in lite bilder därifrån, men återigen är hårddisken inte där jag är så det kommer senare. Men nu ska jag ge mig för den här gången...tack å hej för mig.

Upptäckte en tand i Tuvas mun igår. Har inte känt på ett tag, men så igår fanns där något vasst och skrovligt. Så nu hoppas jag att hennes senaste fuffens, som gnäll och vakennätter beror på detta. Har misstänkt att det varit på gång ett tag, men man vet ju aldrig förrän efteråt, det kan ju vara perioder i livet också. Hur som haver, skorna skaver, så var det med det.