Fick så roliga nyheter idag! Och du är så värd det!!! Puss

Har varit så less det gröna, men aldrig tagit mig tid att ändra. Så nu får ni stå ut med det rosa temat istället.

Jag läste det här på en blogg och tyckte det såg så skoj ut, och är jätte roligt att läsa, så jag har funderat ett tag och nu tog jag itu med det. Det är alltså 30 dagar med fasta inlägg. Nu gäller det bara att ha disciplinen att göra det varje dag. Men jag tänkte som så att jag startar imorgon, då vi liks har den 1/12, och kör december ut. 

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek 
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag 
Dag 05 – Vad är kärlek? 
Dag 06 – Min dag 
Dag 07 – Min bästa vän 
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? 
Dag 15 – Mina drömmar 
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne 
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta 
Dag 25 – En första 
Dag 26 – Mina rädslor 
Dag 27 – Min favoritplats 
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Lycka till för mig!

Japp, nu har vi äntligen fått hem USB-minnet och förstoringarna, fått in bröllopsbilden i tidningen, beställt bilderna, fått in dom i album och fått hem det färdiga bröllopsalbumet. Det blev superbra! Nu är det lite trevligt småpysslande och att fixa ramar kvar. Det är ju så mysigt att titta på korten och minnas...

Blev Heimdall idag då vi vaknade och T var allt annat än bättre. Tack och lov kunde den trevliga doktorn konstatera att hon inte hade fått nått skit i lungorna och hjärtat lät bra (tyckte han kunde lyssna på det också eftersom hon är så risig), ingenting i öronen heller och CRP:n var låg. Så gissningsvis är det bara en riktigt envis förkylning som förhoppningsvis ska börja ge sig. Men tempar gör hon än, 39,5 nu när hon sovit och då var hon inte nöjd med livet! Lilltjompilompan våran!

Valde (???) alltså i fredags att tillbringa en stund av kvällen på akutmottagningen. Det hela började vid halv fem tiden på aftonen när kidsen skulle äta och jag försökte få i T lite mat med jämna mellanrum. Tydligen hade hon andra planer och kastade upp handen och ett finger som for rakt in i mitt öga. När jag fortfarande inte kunde öppna ögat och det värsta smärtan fortfarande var den värsta smärtan vid 19-tiden så ringde jag sjukvårdsrådgivningen. Det var som inget snack om saken utan åk in och kolla så inte ögat tagit skada. Det var ju lättare sagt än gjort, men mamma kom i alla fall och skjutsade mig. Vi landade med rumporna lagom till att IDOL skulle börja så jag kunde ju i alla fall sitta och lyssna på det. Fattades bara chipset, men en Snickers fick duga. Tror jag fick komma in till sköterskan i nån reklampaus för jag missade inte mer än Minnas sista låt, för då kom läkaren. Så innan halv tio var jag inne hos honom och fick bedövningsdroppar i ögat. Efter en stund kunde jag ju öppna ögat utan smärta och han kunde konstatera att jag hade en rätt stor repa på ögat, men som skulle läka av sig självt. Fick med lite bedövning och en annan salva. Kl 22 var jag hemma igen och kunde konstatera att den som nog var tröttast var M och kidsen körde järnet.

Tid på akuten: Ca 1,5 timme

Upplevelse: Intressant att testa att vara blind och bara kunna lyssna på alla runt omkring - sjukvårdspersonal med bruten handled och en annan lätt förvirrad kvinna som jag efter en stund insåg att jag visste vem det var.

Smärta: Enorm som tack och lov hade försvunnit på lördagen.

Men: Har fortfarande inte fått tillbaka synen helt perfekt, men den blir bättre och bättre för varje dag.

Rekommenderar: NEJ

Ja, så lät S kl 6 imorse. Vaknade av ljudet och funderade för en stund vad i hela friden som befann sig i huset. Konstant hostande och bara väsande andning däremellan. Lät inte alls någe vidare och jag funderade en stund om hon rent hade svårt att andas. Men efter lite Mollipect och Bricanyl så blev det ändå bättre och morgonen kunde fortlöpa i vaket läge.

T hade ändå en bättre natt än förra så oavbruten sömn mellan 01-06 kan man ändå inte klaga på. Men trots att vi hade hela sängen för oss själva (jag och T) så har vi legat som packade sillar på min sida. Hon hade nog föresten nån febertopp igår och jag funderade starkt på om det var hennes öron som spökade, men allt verkar då lugnt i dag fast vi tar nog den här dagen inomhus ändå  och kurerar oss inför veckan som kommer.