Älskar dessa blommor och idag har de fått komma in från vintervilan i garaget. Strålande sol ute, dropp från taket och nyplanterade pelargoner - nu är det vår (typ nästan). De är i och för sig inte i vackraste laget än då de alla är väldigt nerklippta, men snart så... Älskar dom för att de är så tåliga också, går att experimentera nästan hur som helst och ändå kommer de att stå där i blom. Var lite sen att plocka in några av dom i höstas så de fick till och med känna på första snön. Därför fick tyvärr två stycken möta soptunnan, men då fick jag ju ändå åtta nya skott så jag ska inte gråta. Istället sitter jag här och njuter och funderar på att faktiskt gå ut i den där strålande solen och titta på dropparna som faller i varje hörn.

Snart så...

12 platser var målet. Elva patienter nådde vi igår och genomförandet av nedstängning påbörjades. Ingen tycker det är roligt, men nu är vi där och på måndag ska det vara gjort. Nej men då bestäms det från högre ort att 4 patienter ska överflyttas + att ytterligare 2 patienter kom in. Jahapp, då var vi uppe i 17 igen och det är nästan bara att börja om från början. Vad trodde dom???? Och den flitiga dagpersonalen som hade städat ut allt eftersom det blev tomt. Det var bara att springa runt och börja plocka tillbaka sakerna. Det är ju så här det kommer att bli. Det blir knökfullt på lasarettet och platserna tar slut. Men samma människor som beslutade om inläggningar igen har ju beslutat om neddragningar. Vad gör de när dessa 10 platser som ska borta har försvunnit permanent. Ja, då är det trångt hos oss och möjlighet att flytta över är förbi. Det värsta är att de styrande kommer lida minst och patienterna kommer att lida mest.

Men jag och min kollega hade ingen tråkig kväll igår. Tvärtom. Och självklart är det så mycket roligare att jobba när arbete finns och jag må säga att vi hanterade situationen riktigt bra. Läget under kontroll. Nu ledig två dagar så får vi se hur det ser ut när helgen kommer. 

Fredag och allmänna funderingar i köket kring helgen mellan mamman och den 6-åriga dottern.

Dotter: Imorgon ska vi inte vakna klockan 6

Mamma: Nej, imorgon får ni INTE vakna klockan 6, då vill mamma och pappa sova.

Dotter: Men om vi vaknar klockan 6 kan jag ju ta med mig T ner och så kan vi slå på tv:n på Disney Junior. För det börjar ju klockan 6.

Mamma: Mm...

Dotter: Sen kan jag ju faktiskt ta fram fil och flingor till lunch om ni fortfarande sover.

Nej, vi sov inte så länge igår (även om jag tog en tupplur på soffan just över lunchen), men tanken var ju god i alla fall att vi kunde få sova så länge om vi ville. Däremot hände något lustigt imorse. Vaknade 7:30 och det var knäpptyst (förutom M's djupa andetag - snudd på snarkningar). Lustigt, tyckte jag. Hade i bakhuvudet att jag hade hört tjejerna prata med varandra inne i deras rum. Kunde dom verkligen ha somnat om??? Knäpptyst i hela huset. Låg en stund men kände sen att jag var tvungen att gå och titta. Inga sovande barn. Tassade ner och där satt de så tysta i soffan och tittade på Barnkanalen (S var snabb på att informera om att Disney Junior inte funkade). Snälla, rara barn! Dom brukar inte vara uppe jätte tidigt och även om dom är det så brukar vi få ligga och dra oss en stund, men jag tyckte det var omtänksamt av dom att låta oss sova ostört =)

Har under veckan här tillbringat ett dygn i den kungliga huvudstaden. M's företag hade 10-års jubileum och bjöd alla anställda med respektive på en härlig tillställning + hotellövernattning. Det var inte illa. Tanken på maten får det fortfarande att vattnas i munnen. T.o.m M var imponerad av att nästan hela köttbiten åkte ner i min mage. Eller så var han djupt förtvivlad då det inte blev så mycket extra över till honom. Fast då fick han ju å andra sidan ta del av bordsgrannens förrätt. Den gick inte av för hackor den heller men alla gillar ju inte lax i den formen. Att jag faktiskt orkade äta så mycket av den helt underbara maten kan visserligen också bero på det sena klockslaget när den blev serverad. 

Underhållet var alldeles lagom, vinet otroligt gott, jag fick bugga, talen alldeles lagom långa, sällskapet fantastiskt trevligt. Att jag sedan fick ursäkta min mans sociala beteende under måltiden är sånt som hör till  .

Vädret på kvällen var mest blött och regnigt, men vad gör det när vi hade tak över huvudet. Vädret dagen efter var strålande. Åt en massa hotellfrukost, åtminstone mer än jag brukar så där dagen efter och allt för få timmars sömn. Kunde ha blivit ännu färre timmar om älsklingen fått bestämma. Han av alla blev helt plötsligt sugen att gå på kasino när vi kom tillbaka till hotellet sent på natten. Jag var helt slut så den sköna hotellsängen lockade mer.

Bodde ett stenkast från centralstationen så självklart var vi tvungna att gå till plattan och titta. Strosade en sväng på några affärer tills vi insåg att vi inte var så pigga som vi trodde. En del tog alvedon och mådde bra, en del tog alvedon utan resultat och en del pinade sig igenom huvudvärken då alvedon är till för fjollor. Fjolla eller inte så var jag en av dom som mådde bra i alla fall.

Kungahuset fick under natten tillökning (vet ni att Aftonbladet hade ett helt mittuppslag om färdvägen mellan Hagaslottet och Karolinska - vem bryr sig?!?!?!). Blev inget lyssnande på någon salut heller då vi bestämde oss för att sätta oss på flygbussen 5 minuter före. Men vi överlevde det å. O'learys fick servera lunchen på Arlanda och dom levererade. Vid det laget var jag återigen väldigt hungrig. Älsklingen offrade sig för min skull! 

Kvinnlig kapten på flyget hem. Vet inte om jag haft det tidigare, inte för att det spelar någon roll. M fick i alla fall tillfälle att påpeka detta då vi fick vara med om en av dom hårdare landningarna vi varit med om =) Men ner kom vi helskinnade och det är jag glad över. 

Tack alla inblandade för ett händelserikt dygn!

Utlovad bild på klänningens bak- och framsida

Monokeln var självklart med!

Stockholm och Stadshuset by night

Utsikt från Münchenbryggeriet där kvällens festligheter höll till

Tove Styrke stod för delar av underhållningen

S har varit en prickigkorv i helgen (och är fortfarande). Efter uteslutande av vattkoppor så kunde vi endast tänka oss en allergisk reaktion på en ny dryck hon provat. Idag på dagis fick det sig en helt annan förklaring. Där har några haft och har scharlakansfeber. Då blev helt plötsligt några andra mer eller mindre tydliga symtom uppenbara. Vad var oddsen för det? Scharlakansfeber är inte särskilt vanligt i dessa tider. Så med den förklaringen BER JAG ALLA HON TRÄFFAT SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT!!!!

Det är en streptokock som man får penicillin mot. Så efter en massa flaxande hit och dit (men tack för den otroligt snabba tiden på hc) har hon nu tagit sin första slurk och ska vara smittfri på ett par dagar. Nu väntar vi på nästa älskling och på vuxna är det vanligt att det smittar till halsfluss. 

Det här var pricken över i:et på en annars riktigt crappy dag där allt mer eller mindre gått fel!

Jepp, sitter helt själv i ett knäpptyst personalrum. Skönt! De andra lunchade tidigt eller gick hem kl 12 varför jag fick nöjet att njuta av tystnaden just idag. Fredag för övrigt och ledighelg väntar. Har färdigställande av garderob som hägrar och en klänning som ska bli klar. Mitt tidigare nämnda projekt går riktigt smidigt utan ohanterbara högar av skräp som jag ändå vill ha kvar. Men då är jag ju inte klar än heller. När jag fått sista garderoben klar lär jag stå där med frågan: Jaha, vars ska jag rymma det här då??

Fick ett samtal för en stund sen som värmde i hjärtat och som fick mig att känna mig betydelsefull igen. Hon tog sig tid att ställa frågan "Hur känns det" och ägnade sedan en bra stund åt att lyssna och resonera. Tack A-L! Även om du inte läser detta så betydde det mer än jag trodde det skulle göra i dessa osäkra tider.