Älskar dessa blommor och idag har de fått komma in från vintervilan i garaget. Strålande sol ute, dropp från taket och nyplanterade pelargoner - nu är det vår (typ nästan). De är i och för sig inte i vackraste laget än då de alla är väldigt nerklippta, men snart så... Älskar dom för att de är så tåliga också, går att experimentera nästan hur som helst och ändå kommer de att stå där i blom. Var lite sen att plocka in några av dom i höstas så de fick till och med känna på första snön. Därför fick tyvärr två stycken möta soptunnan, men då fick jag ju ändå åtta nya skott så jag ska inte gråta. Istället sitter jag här och njuter och funderar på att faktiskt gå ut i den där strålande solen och titta på dropparna som faller i varje hörn.

Snart så...

12 platser var målet. Elva patienter nådde vi igår och genomförandet av nedstängning påbörjades. Ingen tycker det är roligt, men nu är vi där och på måndag ska det vara gjort. Nej men då bestäms det från högre ort att 4 patienter ska överflyttas + att ytterligare 2 patienter kom in. Jahapp, då var vi uppe i 17 igen och det är nästan bara att börja om från början. Vad trodde dom???? Och den flitiga dagpersonalen som hade städat ut allt eftersom det blev tomt. Det var bara att springa runt och börja plocka tillbaka sakerna. Det är ju så här det kommer att bli. Det blir knökfullt på lasarettet och platserna tar slut. Men samma människor som beslutade om inläggningar igen har ju beslutat om neddragningar. Vad gör de när dessa 10 platser som ska borta har försvunnit permanent. Ja, då är det trångt hos oss och möjlighet att flytta över är förbi. Det värsta är att de styrande kommer lida minst och patienterna kommer att lida mest.

Men jag och min kollega hade ingen tråkig kväll igår. Tvärtom. Och självklart är det så mycket roligare att jobba när arbete finns och jag må säga att vi hanterade situationen riktigt bra. Läget under kontroll. Nu ledig två dagar så får vi se hur det ser ut när helgen kommer.