Det fredagen hade att erbjuda utöver det vanliga var väl "din tjänst kommer inte att finnas kvar på denna avdelning". Skönt på sitt sätt att äntligen få det bekräftat, även om det är nått jag egentligen redan vetat i 2 månader. Och inte hade dom någon ny information. Så nu tar vi väntandet in i nästa stadie: Var hamnar jag???

Nu, 2 veckor senare, hostar jag mig fortfarande till sömns och vaknar på morgonen med samma retande hosta, näsan full med pistaschefärgat snor (ursäkta den bildliga beskrivningen) och ont i halsen. Det förstnämnda har jag ingen större förhoppning att bli av med, men den jobbiga förkylningskänslan får gärna försvinna!