Och.........där sjönk blodsockernivån till det obefintliga! Brukar komma vid den här tiden. Humöret skenar åt alla håll, jag tål ingenting och vill helst bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet. Tyvärr funkar det inte så bra. En 4-åring är dessutom riktigt duktig på att trampa på dom sista lugna nerverna vid dessa tillfällen. Jag blir tokig och hon blir ännu värre. Eller så är det så att hon inte är värre, men jag är inte lika tålig. Hur som helst brukar det bli lite lätt kaotiskt här hemma vid den här tiden. Middag blir det inte förrän om en timme. Borde kanske komma på nån bra strategi eftersom det här återkommer varje dag, men när det är över är det glömt och jag kommer inte på det förrän det är dags nästa gång. Det brukar även kunna inträffa där vid lunchtid, men då är det ju jag som bara är klantig och inte gör mat innan det är försent. Oftast slutar det med att jag gör mat till mig och S och när hennes mat är uppskuren (och allt annat som alltid ska göras) så inser jag att T:s gnäll beror på att hon också är jätte hungrig. Så då sitter jag där och ger T mat samtidigt som S vill ha mer mat, mer mjölk, inte vill äta alls mm samtidigt som jag försöker få i mig några halvkalla tuggor själv. Lustigt det där att man aldrig lär sig!

Så nu sitter jag här och borde egentligen ge T mat innan hon blir hysteriskt hungrig och så att jag hinner göra mat till oss andra innan M kommer hem. Men känner jag mig själv rätt kommer jag springa omkring som en yr höna i köket strax före halv sex eftersom T just ätit klart (om hon nu har hunnit det) och jag fortfarande inte har en blekaste aning om vad vi ska hitta på till middag...igen!