Jag är sååååå uttråkad! Över ett dygn har jag legat här instängd, med undantag för några snabba permissioner för att få titta på mina älsklingar i alla fall. Inte ens mitt seriemaraton av How I met your mother roar mig just nu. Tror tjejerna dessutom håller på att göra sin pappas hår grått. Det är väldigt livat från och till. Det är tungt att inte kunna gå ner och medla i röran. Ännu jobbigare att höra T gråta förtvivlat och ropa mamamamama när jag går. Inte för att jag vet om hon egentligen menar mamma med dess betydelse, men när hon är riktigt ledsen blir det ofta mamamamama och då vill jag ju bara ta upp henne och kramas. Nu kan jag bara stå där i dörröppningen med händerna i byxfickorna och försöka prata med henne. S var i alla fall just upp och bjöd på några gymnastiska övningar i dörröppningen. Hon verkar tycka det är trist att jag bara ligger här. Imorgon får det vara nog. Har känt mig rätt pigg idag ändå, men sist jag var ner kände jag hur darrig jag var på benen. Mina älsklingar var och handlade åt mig idag så idag har jag fått i mig blåbärssoppa, en magnum mandel och en halv påse cheez crunchers och magen har inte protesterat det minsta. Så på så sätt har det varit rätt lyxigt, men vid vissa tillfällen har jag hellre velat vara där nere och ta bråken...fast jag skulle tro att det beror på tillfällig sinnesförvirring :)

Har bytt toppbild. Kände mig lite ensam och uttråkad så jag har satt ihop ett gäng bilder på glada stunder.

Tji fick jag för alla gånger jag sagt "nej, men jag får inte magsjuka så lätt". Nu vet jag inte ens med säkerhet var jag fått den ifrån...eller det finns en starkt misstänkt smittbärare, men hon var inte ens hemma när det hände och var hur pigg som helst, fast då är hon ju ett barn också. T hade nämligen kräkts 2 ggr och haft 2 diarréer när hon sov hos farmor och farfar natten mot söndag. Och jag var ju och pussade på henne direkt hon kom hem, men det var vi ju alla. Och S som var där och i år verkar dra på sig magsjuka i parti och minut verkar då inte det minsta påverkad. Men, men, jag hoppas då för T's skull att hon hade magsjuka och smittade mig så hon slipper få det jag har haft. Om man bortser från de 6 timmarna jag mådde fruktansvärt illa innan det bröt ut så blev det några timmar med fruktansvärda smärtor och vätskeutförsel ur alla tänkbara hål. Fy fasiken, på toastolen med hinken i knät är inget att rekommendera. När jag sen äntligen slutade kräkas (och magen slutade vrida sig i kramper för en ynka liten vattendroppe) fick jag fortsätta springa på toa till klockan 3 inatt. Då fick jag tillslut en sammanhängande sömn på 3 timmar.

Det är ju ändå tacksamt att vi har två toaletter när sånt här händer. I 18 timmar har jag hållit mig isolerad i vårat sovrum och toalett. M och barnen bäddade åt sig på nedervåningen inatt. Jag förstår inte..ingen vill vara med mig...förutom S då som nu på förmiddagen kom upp och stod ute i hallen och höll mig sällskap. Gullungen ville inte att jag skulle ha det tråkigt! För nu kan jag lugnt påstå att jag börjar vara fruktansvärt uttråkad. Jag fick upp datorn alldeles nyss så nu har jag lite mer att roa mig med + att M sa att skivorna med "How I met your mother" finns här uppe. Tror det blir seriemaraton om en stund. Tror ändå jag ska försöka hålla mig här uppe resten av dagen. Går jag ner kan jag ju inte låta bli att pussas på tjejerna. Jag har ju även balkong, dusch och handsprit här så det blir nog grovrengöring av allt (inklusive mig själv) innan jag släpper in någon eller innan jag visar mig på nedervåningen.

Min lilla isoleringscell med säng, hink, matbricka, tv och nu även dator.

Men mitt elände går inte att jämföra med hur några nära och kära mår just nu. Vi tänker på er!