Efter en snörik vardagsvecka kom så helgen med riktigt härligt väder. Som sagt, runt -5 och mestadels uppehåll. Därför kom det lite som en chock att vakna till -20 helt plötsligt imorse. Dom kalla graderna i januari är väl inget konstigt i sig, men i år har som ingenting varit normalt. Ja ja, bara dra på kaminen lite mer, vira halsduken lite tätare runt halsen och dra ner mössan lite mer över huvudet så ska det nog inte vara några problem. Fast idag är vi ju lediga så då tror jag rent att vi skippar det här med att gå ut. Ta bort det sista av julen kanske...

Har varit matt i veckan. Så där matt så att jag blivit andfådd vid minsta lilla ansträngning och mjölksyran har sprängt i benen. Kidsen for till farmors i torsdags och igår vaknade jag efter 9 timmars sammanhängande sömn som en ny människa. Antar att det var bristen av sömn som hade börjat ta ut sin rätt. Inte för att jag sovit mindre än vanligt, men det är nog över 6 år sen jag sov 9 timmar i ett sträck. Dom här små liven har kraschat sömnen för mig och även om jag flera gånger tidigare fått sova ostört så har kroppen velat vakna upp några gånger per natt ändå. Jag hoppas utvilan ska sitta i ett tag och att morgonens likkänsla snart ger med sig. Idag är det ju en massa saker i planeringen.

Gott Nytt År på er alla nära och kära! Och alla ni andra!

Sitter här fullt påklädd, redo att tväråka och fixa de sista presenterna till den blivande 6-åringen. Men då finns det ju en annan som bara ska.... Det är tydligen tom ett måste att ägna x antal minuter vid datorn för att sätta på musik som ändå bara kommer att spelas en kort stund innan vi förhoppningsvis för oss iväg. Ja, ibland förstår jag bara inte logiken. Fast jag vet att jag kommer att bli nerdiskuterad av samma person när han läser detta efter att jag vid ETT tillfälle tog fram dammsugaren och började städa när vi hade jätte bråttom iväg. Som kvinna kallar jag det multitasking!   

Testade min migränmedicin för första gången igår. Fick känningar när jag hämtade kidsen på förskolan. Jag säger bara - aldrig mer! Förutom redan beskrivna biverkningar som dåsighet och tyngdkänsla (hela kroppen blev som en cementklump) kändes det som om någon stoppade mitt huvud i en ishink tills det blir en varm smärtsam pirrande känsla, käkarna blev alldeles stela och onda och munnen kändes som ett enda stort sandpapper. Jag slocknade iaf, men var fortfarande medveten om allt runtomkring mig. Nä, får fortsätta med min Treo och preparera med Omeprazol eller nått för att inte paja magen. Problemet är väl egentligen att jag inte kan sova alls när jag tagit Treo. Tack och lov har migränen minskat drastiskt sen jag slutade med choklad. Så jag jag visste väl vad jag hade att vänta då jag fuskat med detta några gånger senaste dagarna. Gillar dock inte att jag vaknade med huvudvärk imorse.