Kom på jobbet igår eftermiddag och möttes av ett mer eller mindre kaos. Alldeles för många utskrivningsklara patienter på sjukhuset så röda flygeln skulle tillfälligt öppnas upp igen. I all personals redan förvirrade hjärnor blev det ännu mer oreda. Och flygeln som vi för exakt 2 veckor sen bommade igen. Ja, inte mycket att göra än att öppna och ställa iordning igen. Så igår kväll hade patientantalet ökat till 17 (varav 15 st redan låg på våra 12 platser). Det är visst mycket influensa nu, men det ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig. Tror alla avdelningar haft mer eller mindre överbeläggningar sen neddragningen drog igång. Den som lever får se.

Vad jag riktigt pysslar med går i perioder och ibland står symaskinen orörd i flera månader. Men efter förra månadens Stockholmsresa med sydd klänning kom suget tillbaka och inför helgens "gröna" fest blev det ytterligare en klänning. Det är så otroligt kul att få idéer och sy till tillfällen som erbjuder klädsel som jag kanske inte skulle ha annars till vardags.

Allteles 10-års jubileum i Stockholm

St Patricks tema

En sväng till Umeå i helgen och övernattning hos kära, efterlängtade vänner. Fick äntligen se och hålla denna lilla, nätta, otroligt söta Naima. Anledningen att vi åkte dit just i helgen var att vännerna hade styrt ihop en St Patricks fest i äkta irländsk anda =) En kul kväll som gick åt det gröna hållet på många sätt. En rolig idé som jag hoppas upprepas fler gånger på det ena eller andra sättet. Trevliga människor och många, många skratt. 

Man kunde som sagt ana ett visst grönt tema

Värdparet

Jag å älsklingen

Jag vet inte vad vi riktigt sysslade med...

...men tillslut såg vi ju något så när vettiga ut (vilket ganska snabbt barkade iväg igen)

Mange och Robert i kilten

En kul kväll som dessvärre slutade i återkommande feberfrossa för älsklingen. Stackarn! Nu hoppas vi att han ska få bli frisk snart.

Blev nattjobb inatt. Tycker verkligen inte om det längre, men det fick gå ändå. Fullt ös hela natten så värsta tröttheten hann aldrig tränga sig på. Men efter bara 4 timmars sömn ligger jag nu här på kidsens säng och lyssnar på deras legobyggande. Oj så skönt att stänga ögonen en stund men ska inte...får inte!

Furuögrundsvägen må se ut så här...

...men E4:an blev i slutet av förra veckan helt bar och torr dygnet runt. Helt underbart att sitta och köra.

Som en blixt från en klar himmel slog den till - en ny version som verkar ha legat och grott och samlat information om hur man på bästa sätt driver omvärlden, eller mest sina föräldrar, till vansinne - en berg ocg dalbana utan gränser - och värre lär det säkert bli. Dags att samla kraft för att ta emot en ny trots hos en för övrigt underbar 6-åring.

Jobbarhelgen över. Förutom jobb så innehöll den en del ovanliga saker, både trevliga och mindre trevliga samtidigt på ett komiskt sätt. Att jag tog mig tid att gå på stan en stund i lördags och inhandlade grönt tyg till en grön fest måste ses som det trevliga. Att jag sen fastnade i ett samtal med en kollega så att jag körde iväg med motorvärmarsladden släppandes på marken kan väl då anses som det mindre trevliga. Men jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Jag vet inte hur vi lyckats i vinter. Två gånger tidigare har vi kört iväg hemifrån utan att ens koppla ur sladden. Då har sladden hållit även om vi misstänker att uttaget på bilen fått sig några törnar. Igår när jag parkerade på stan hängde det kvar några stackars decimeter med en himla massa tåtar spretandes. Ja ja, shit happens. Går liksom inte att få ogjort även om vi kanske vid det här laget borde ha lärt oss. Men jag skyller allt på den kollega som störde mig =) 

Hur som helst ringde älsklingen i samma veva och hade kört sönder dammsugarmunstycket. Det var bara skit det vi hade så ett nytt var på sin plats, men det var ju osis att han inte kunde städa klart...

Sen har det väl då varit det som ska anses som jobb, men med så litet antal patienter händer det inte så mycket. Jag är glad att jag är ledig idag för idag ska allt iordningställas. Sista patienterna ska flyttas över och alla små detaljer kring rutiner ska bearbetas. Vilket jag inte tror blir klart på flera veckor. Men skönt att slippa vara där på två dagar så får dom som jobbar diskutera och strida bäst dom vill. Finns en del tjurskalliga viljor...