Nu har det nog äntligen börjat ge sig. Jag märker det på att hjärnan börjar komma igång. Under den första 1,5 veckan fanns inte intresse för nått annat än att ligga å helst sova då det gick. Men nu börjar idéerna och rastlösheten komma och jag måste ju ta det som ett tecken på tillfriskning. Situationen i sig är ganska frustrerande då idéerna sprutar och inspirationen är på topp, men kroppen har ännu inte riktigt kommit dit än. Oerhört jobbigt! Men jag har hittat en del saker som inte kräver särskilt mycket aktivitet som ändå tillfredsställer mitt behov alldeles utmärkt. Så i helgen när kylan trängt sig på som mest har jag tillbringat tiden på golvet vid kaminen med spikband, fisketråd och pärlor. En alldeles utmärkt sysselsättning när orken inte räcker till så myckt annat. 

PS. Bakslag i hostan som gjort sig mer påmind igen sen igår, men jag hoppas att den bara är på villovägar och snart hittar sin väg ut ur detta hus! DS

Tycka vad man vill om fb, men det fungerar faktiskt perfekt för informationsspridning till en större skara människor. Då jag själv känner mig lite isolerad finns det ju andra som faktiskt befinner sig på jobbet och snappar upp vad som händer. Så på torsdag/fredag verkar domen falla för de utvalda som blir förflyttade. Förhoppningsvis får vi nått sorts tidsperspektiv då också eftersom vi tydligen inte fått något datum för intagningsstopp ännu. 

Så tack kära kollegor som håller mig underrättad så jag inte behöver lägga energi på att sitta och ringa runt varje dag.

Dag 8 och visst hopp om liv. Jag har fått sova hyffsat och steg frivilligt upp för ca en timme sen. Att jag sen kände hunger och orkade sitta och äta en smörgås kändes som ett framsteg. Känner inte av nån magkatarr heller än så länge. Tror jag hostade sönder magmunsmusklerna härom dagen, I förrgår kväll och under gårdagen fick jag lida av detta utöver allt annat. För övrigt nådde jag nog (förhoppningsvis) botten igår. Då lämnade jag inte soffan många gånger. Inte fick jag komma till hc heller. Fick utskrivet mer Mollipect per telefon. Men jag lovade svärmor att åka dit om jag inte blev piggare idag. Än så länge känns det ju okej så jag avvaktar och hostar vidare. 

Dag 6 och bakslag. Efter lätt halsont på tisdagen vaknade jag på onsdagmorgon med sprängande bröst och röstlös. Alldeles matt och ringa jobbet var ett faktum. Låg sen tre dagar i soffan med hemskt ont i halsen - som försvann - och som övergick i hosta. En hosta som hållit mig upprätt i sittande ställning och sömnlös. Fredagkväll såg jag ändå en ljusning och det sociala behovet började pocka på. Då min älskling för tillfället kallade sig socialt invalid kom mina kära föräldrar hit och spöade mig i Sequence. Men det var det väl värt. Bakslag lördag då jag återigen intog soffan där jag blev sittandes hela dagen och kvällen. Kalas igår för en blivande 15-åring trots orkeslös och hosta. Ja ja, syrran hade ju också en soffa att placera arslet i. Om det nu är så att min kropp tycker jag ska isolera mig helt eller...idag, dag 6, är jag inget annat än en sladdrig trasdocka. Trodde inte man kunde hosta mer, men tydligen går det. Hostar när jag anstränger mig, hostar när jag pratar, hostar när jag skrattar, hostar när jag ligger. Jobba? Nej! Blir andfådd av att sitta å äta. Huvudet värker mer och mer. Hela kroppen värker mer och mer, men det beror nog mest på brist av rörelse. Sova går inte. Trotsar just nu orkeslösheten och sitter en stund vid datorn. Allt för att få ändra ställning en stund och för att få gnälla av mig lite. Tar en dag i taget så ska väl det här också ge sig som sig bör.

Hade sånt i fredags med jobbet. Typ sista kvällen med gänget, fast besluten tas ju aldrig så vi får leva i ovisshet ett tag till. Men det ska man inte deppa över en kväll som den och det gjorde vi inte heller. Skoj var det! Med strippshowen som favorit i repris. Annars då....E lyckades inte lura M med rosén som sist, servetter är bra till många saker, lite norsk kareoke, Viagra i samtalsform och störst ös under städningen mm mm.

Härligt avslut med ett härligt arbetsgäng. Imorgon tillbaka till verkligheten, fast besluten lär dröja på sig ytterligare nån vecka.  

Äntligen! Efter alla dagens måsten kanske jag kan göra nått som faktiskt är roligt. Men min mörbultade kropp börjar vara slut så det blir väl att skjuta det roliga på framtiden...som vanligt.

Så här har den sett ut idag. Vissa har det bra :)

   20 meter helt oskottad grusgång vs 185 cm soffhäng

Sorterar bilder på datorn. Ett sånt där evighetsgöra för det blir aldrig klart. Jag har ett system för mina bilder, men nu har jag gett mig in på älsklingens bilder som ligger överallt och ingenstans. Organisering har väl aldrig varit hans starka sida, inte så att nån annan förstår i alla fall =). Får se hur långt jag hinner. Kanske dyker upp nån bildbomb här lite senare....