Jepp, sitter helt själv i ett knäpptyst personalrum. Skönt! De andra lunchade tidigt eller gick hem kl 12 varför jag fick nöjet att njuta av tystnaden just idag. Fredag för övrigt och ledighelg väntar. Har färdigställande av garderob som hägrar och en klänning som ska bli klar. Mitt tidigare nämnda projekt går riktigt smidigt utan ohanterbara högar av skräp som jag ändå vill ha kvar. Men då är jag ju inte klar än heller. När jag fått sista garderoben klar lär jag stå där med frågan: Jaha, vars ska jag rymma det här då??

Fick ett samtal för en stund sen som värmde i hjärtat och som fick mig att känna mig betydelsefull igen. Hon tog sig tid att ställa frågan "Hur känns det" och ägnade sedan en bra stund åt att lyssna och resonera. Tack A-L! Även om du inte läser detta så betydde det mer än jag trodde det skulle göra i dessa osäkra tider.

...och två dagars ledighet väntar. Jag vet precis vad jag ska göra. Garderober, möbler och gardintyg väntar. Så här kan jag inte sitta och häcka längre. Kram kram

Intagningsstopp sen 1,5 vecka tillbaka, men ändå 7 nya patienter. Igår kl 16:30 en överbeläggning. Nedragning av 10 platser känns inte så aktuellt i nuläget. Men det är ju bara min åsikt. Vi ska nog få dras med det här länge och livet i 2 veckors format lär fortsätta ett bra tag till. 

Jag fick just världens idé om ett av rummen i huset. Med både en de lux variant och en light variant. Men frustrationen är stor för jag kan inte göra av nånting av idéerna just nu. Jag skulle lätt kunna sätta igång på en gång om jag bara hade sakerna klara för det, men nu har jag inte det. Dessutom måste idén ta sig igenom kritikern först...

Vänta, vänta, vänta är inte riktigt min grej när jag fått en snilleblixt!

Ester & Arrak

Båda numera uppe i himlen där dom, enligt Saga, sitter och blir kliade av Gunnar och morbror Leif

S 1,5 matar gässen

En solig men blåsig sensommardag

Inget hinder för S 2,5 att springa ut i det iskalla vattnet

2006

Solnedgång och utsikt över Överkalix

Suddigt men ändock höggravid i slutet av juli 2009

Tidig morgon den 25/7 2010

De nyvigda brudparet Jönsson är på väg till sängs efter en underbar dag och kväll.

Uppstigning några timmar senare och regnet bara öser ner.

T 2 år

Slutade vara rädd för pandan och tyckte den var riktigt mysig ändå.

Det fredagen hade att erbjuda utöver det vanliga var väl "din tjänst kommer inte att finnas kvar på denna avdelning". Skönt på sitt sätt att äntligen få det bekräftat, även om det är nått jag egentligen redan vetat i 2 månader. Och inte hade dom någon ny information. Så nu tar vi väntandet in i nästa stadie: Var hamnar jag???

Nu, 2 veckor senare, hostar jag mig fortfarande till sömns och vaknar på morgonen med samma retande hosta, näsan full med pistaschefärgat snor (ursäkta den bildliga beskrivningen) och ont i halsen. Det förstnämnda har jag ingen större förhoppning att bli av med, men den jobbiga förkylningskänslan får gärna försvinna!