Det första som poppar upp i mitt huvud är sjukdomar. Ungarna har varit sjuka i omgångar i olika sorters baciller, jag tog magsjuka och Mange tog feber o co. Nu tar vi nya tag och hoppas på en friskare fortsättning.

Efter ett ofrivilligt kort uppehåll är jag tillbaka. Byggnationer och sjukdomar har hindrat mig från att orka sitta vid datorn nån längre stund. 

Trots kräkningar på fredagen hos den äldre dottern ville barnvakten att kidsen skulle komma dit på lördagen. Så för oss innebar det att lördagens planer kunde, med några timmars förskjutning, fullföljas. Färdigställning av barnens sovrum och hockey. Trevligt, trevligt!

Det söndagen hade att erbjuda var däremot mindre trevligt. Min mage gjorde sig hörd och magsjukan fortsatte i huset. Idag har jag dock få behålla det lilla jag orkat stoppa i mig så det är på rätt väg. Men efterspel av magsjuka är ju så jäkla utdraget. Energin försvinner på några minuter, men det tar dagar att återställa.

Men nu tänkte vi ta nya tag och hoppas att alla sjukdomar för hösten och vintern passerat huset. VAB och sjukdagar flera gånger i månaden är inget roande, men som jag läste att en annan hade skrivit: "Men då ska vi väl i alla fall få vara friska och krya över jul".

Nej, absolut inte! Hade hela helgen perfekt planerad och jag har längtat så länge. Imorgon fixa å trixa å bygga å tapetsera och avsluta dagen med hockey i ladan.

Men icket, det är helt otroligt! Veckor av sjukdomar som äntligen gett sig och båda ungarna är friska...nu kräks Saga!!! Stackars lilla älskling!

Jag hoppas och håller alla tummar jag bara kan att vi inte hann smitta sällskapet. Jag lovar att komma och torka spya om det bryter ut hos er också!

Vi har en teori, jag och en jag jobbar med. Senaste två gångerna det varit fullmåne har patienterna varit tokiga. Och så var fallet igårkväll. Jag fick mig både en smäll på hakan och klämt lillfinger. Dock ingen större fara. Smockan hann jag värja för så det nuddade bara, men mitt lillfinger som klämdes ihop med en nagel är fortfarande svullet, ömt, rodnat och känseln är lite konstig längst ut. Det pirrar mest när jag vidrör. Men det ska säkert ordna sig det med.

Nu är jag mest upprörd över andra saker, men det får vi ta på nästa APT.

Håller på att förbereda det sista inför jobbarnatten då S ropar. Uppför trappen för att upptäcka att hon har fått feber. Happ! Så såg det ut igårkväll. Den ena har just frisknat till, då sätter nästa igång. Ja, det var lite sent att ringa till jobbet och säga att jag inte kan komma (även om det inte är mitt problem, är hon sjuk så är hon) och Mange har alltid mycket på måndagar på jobbet. Vilken tur att mina snälla arbetskamrater kunde hjälpa mig då så jag kunde åka hem 02:30 inatt. Då kunde jag och M dela, jag behövde inte sova lika länge och han fick en halvdag i alla fall att hinna med allt. Jag skulle nog ha stigit upp tidigare och han hade nog kommit sig iväg tidigare om det inte var för att jag vaknade 06:30 av att S spydde ut för hela trappen! Så efter upptorkning och avtvättning tog det ett tag innan jag somnade om igen. Men det löste sig ju ialla fall och det var lite intressant att åka hem den tiden på natten. 

PS. Ingen magsjuka, hon kräks alltid första natten/morgonen med feber. DS.

Blev Heimdall idag då vi vaknade och T var allt annat än bättre. Tack och lov kunde den trevliga doktorn konstatera att hon inte hade fått nått skit i lungorna och hjärtat lät bra (tyckte han kunde lyssna på det också eftersom hon är så risig), ingenting i öronen heller och CRP:n var låg. Så gissningsvis är det bara en riktigt envis förkylning som förhoppningsvis ska börja ge sig. Men tempar gör hon än, 39,5 nu när hon sovit och då var hon inte nöjd med livet! Lilltjompilompan våran!

Valde (???) alltså i fredags att tillbringa en stund av kvällen på akutmottagningen. Det hela började vid halv fem tiden på aftonen när kidsen skulle äta och jag försökte få i T lite mat med jämna mellanrum. Tydligen hade hon andra planer och kastade upp handen och ett finger som for rakt in i mitt öga. När jag fortfarande inte kunde öppna ögat och det värsta smärtan fortfarande var den värsta smärtan vid 19-tiden så ringde jag sjukvårdsrådgivningen. Det var som inget snack om saken utan åk in och kolla så inte ögat tagit skada. Det var ju lättare sagt än gjort, men mamma kom i alla fall och skjutsade mig. Vi landade med rumporna lagom till att IDOL skulle börja så jag kunde ju i alla fall sitta och lyssna på det. Fattades bara chipset, men en Snickers fick duga. Tror jag fick komma in till sköterskan i nån reklampaus för jag missade inte mer än Minnas sista låt, för då kom läkaren. Så innan halv tio var jag inne hos honom och fick bedövningsdroppar i ögat. Efter en stund kunde jag ju öppna ögat utan smärta och han kunde konstatera att jag hade en rätt stor repa på ögat, men som skulle läka av sig självt. Fick med lite bedövning och en annan salva. Kl 22 var jag hemma igen och kunde konstatera att den som nog var tröttast var M och kidsen körde järnet.

Tid på akuten: Ca 1,5 timme

Upplevelse: Intressant att testa att vara blind och bara kunna lyssna på alla runt omkring - sjukvårdspersonal med bruten handled och en annan lätt förvirrad kvinna som jag efter en stund insåg att jag visste vem det var.

Smärta: Enorm som tack och lov hade försvunnit på lördagen.

Men: Har fortfarande inte fått tillbaka synen helt perfekt, men den blir bättre och bättre för varje dag.

Rekommenderar: NEJ

Ja, så lät S kl 6 imorse. Vaknade av ljudet och funderade för en stund vad i hela friden som befann sig i huset. Konstant hostande och bara väsande andning däremellan. Lät inte alls någe vidare och jag funderade en stund om hon rent hade svårt att andas. Men efter lite Mollipect och Bricanyl så blev det ändå bättre och morgonen kunde fortlöpa i vaket läge.

T hade ändå en bättre natt än förra så oavbruten sömn mellan 01-06 kan man ändå inte klaga på. Men trots att vi hade hela sängen för oss själva (jag och T) så har vi legat som packade sillar på min sida. Hon hade nog föresten nån febertopp igår och jag funderade starkt på om det var hennes öron som spökade, men allt verkar då lugnt i dag fast vi tar nog den här dagen inomhus ändå  och kurerar oss inför veckan som kommer.