Det kom faktiskt lite som en chock igår och det var inte lätt att börja jobba sen. Patientsäkerhet och trygghet och satsning på de äldre i en mening och neddragningar i nästa mening. Dom tio vårdplatser som ska bort på medicinsidan kommer att plockas bort på geriatriken. En flygel stängs och nuvarande 22 platser blir 12. Dom svåraste fallen ska in på 26:an och resten (som inte kommunen kan lösa) ska in på övriga sjukhuset. Grattis! För oss som jobbar med det (i alla fall jag) har väl hellre känt att det börjar närma sig att öppna upp en till sal för vi har inte plats för alla. Trycket är stort och trycket att överflytta från andra medicinavdelningar till oss är stort. Vi vet att personer med demens mår bättre hos oss än på övriga sjukhusets stressiga avdelningar. Mediciner i all ära, men bemötande är a och o för denna patientgrupp. Ja, jag skulle kunna rabbla länge om nationella riktlinjer och den verkliga patientsäkerheten, men det orkar jag inte. Jag tror bara inte dom förstår konsekvenserna av deras handlande. Dagens befolkning blir äldre och i och med det ökar sjukdomarna, och framförallt demenssjukdomarna. Det är en utsatt grupp som ofta sätts åt sidan för att de anses "besvärliga" och "jobbiga". För mig är det viktigt att ge just dessa människor en vård som alla förtjänar! Men att jobba i motvind tar på krafterna. Och som det ser ut nu kommer jag inte att få jobba med dessa människor alls, i alla fall inte efter dom förutsättningar som känns etiskt riktiga. Och då kan jag lika gärna söka mig efter något annat!

Kom hem igår och började ana oråd när S först ville ha hinken till soffan och sen inte ville äta middag. Hinken behövde aldrig användas, men tempen stannade vid kontroll på 38 grader. Så idag är det VAB:ande som gäller. 

Nu är jag less. Den tränger sig på i tid och otid. Och den kräver starkare och starkare motmedel. Igår hjälpte inte Treon fullt ut. Det finns mängder av faktorer jag kan tänka mig och jag försöker ta bort dom riskfatorer som jag har möjlighet att göra. Idag ringde jag ändå hc för att få en tid. Jag vet inte vad dom kan göra, men bolla lite tankar och idéer om inte annat. Sen finns det ju en del ämnen man som kvinna ibland får för lite av, så det blir lite provtagning också. Apropå provtagning så ska jag nu äntligen också ta itu med det jag tänkt i flera år. Nämligen kolla sköldkörteln och hypotyreos. Mamma har det, alla hennes systrar har det och skulle jag ha det så skulle det ju förklara en del. Men jag får först och främst vänta till på måndag så får vi höra vad farbror doktorn har att säga.

...VAB blev idag. Inget allvarligt men långa dagar hela veckan och hosta å snörvel hela natten gjorde att jag stannade hemma med lilltjompan idag. Å prosit...snor överallt!

Av någon anledning fick både min och Manges mage för sig att kajka efter middagen vi blev bjudna på...värt! Men vi tog oss genom kvällen ändå och några öl slank ner. Vi fick med oss A också in på området, guld värt! Timbuktu var bra och vi träffade några "kändisar" och kändisar iaf. Men det är bara att inse att det är mer värt att gå dit onsdag/torsdag. Men nu är det gjort och vi har fått oss isäng efter en timmes promenad till nattens sovplats. Så tack å godnatt!

Bakslag för nacken tack vare den där jäkla ostliga havsbrisen.

Det kom som en blixt från klar himmel i onsdags...tydligen för att stanna. Men efter gårdagens behandling känns det lite bättre idag och jag hoppas det fortsätter åt det hållet. Man inser inte hur mycket man vrider på huvudet förrän det helt plötsligt inte går. 

Har krattat gården och rensat rabatter senaste dagarna så idag upptäckte jag en blåsa i min högra hand. Aj aj. Men närmaste 4 dagarna lär det inte bli så mycket utearbete så förhoppningsvis ska blåsan läka innan helgen. Då blir det att kratta och rensa vidare.