Jobbarhelg på intågande. Känns väl si så där. Det är klart att det alltid är roligare med ledighelg. Blir en timmes kortare jobbarhelg i alla fall, alltid nått =) Tuva fick hög feber igår och idag glappar det på en timme för mig och Mange. Så jag kunde flexa en timme istället så behöver jag inte VAB:a hela kvällen. Då vet ni det, kändes som intressant vetande.

See you...

S har varit en prickigkorv i helgen (och är fortfarande). Efter uteslutande av vattkoppor så kunde vi endast tänka oss en allergisk reaktion på en ny dryck hon provat. Idag på dagis fick det sig en helt annan förklaring. Där har några haft och har scharlakansfeber. Då blev helt plötsligt några andra mer eller mindre tydliga symtom uppenbara. Vad var oddsen för det? Scharlakansfeber är inte särskilt vanligt i dessa tider. Så med den förklaringen BER JAG ALLA HON TRÄFFAT SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT!!!!

Det är en streptokock som man får penicillin mot. Så efter en massa flaxande hit och dit (men tack för den otroligt snabba tiden på hc) har hon nu tagit sin första slurk och ska vara smittfri på ett par dagar. Nu väntar vi på nästa älskling och på vuxna är det vanligt att det smittar till halsfluss. 

Det här var pricken över i:et på en annars riktigt crappy dag där allt mer eller mindre gått fel!

Nu, 2 veckor senare, hostar jag mig fortfarande till sömns och vaknar på morgonen med samma retande hosta, näsan full med pistaschefärgat snor (ursäkta den bildliga beskrivningen) och ont i halsen. Det förstnämnda har jag ingen större förhoppning att bli av med, men den jobbiga förkylningskänslan får gärna försvinna!

Nu har det nog äntligen börjat ge sig. Jag märker det på att hjärnan börjar komma igång. Under den första 1,5 veckan fanns inte intresse för nått annat än att ligga å helst sova då det gick. Men nu börjar idéerna och rastlösheten komma och jag måste ju ta det som ett tecken på tillfriskning. Situationen i sig är ganska frustrerande då idéerna sprutar och inspirationen är på topp, men kroppen har ännu inte riktigt kommit dit än. Oerhört jobbigt! Men jag har hittat en del saker som inte kräver särskilt mycket aktivitet som ändå tillfredsställer mitt behov alldeles utmärkt. Så i helgen när kylan trängt sig på som mest har jag tillbringat tiden på golvet vid kaminen med spikband, fisketråd och pärlor. En alldeles utmärkt sysselsättning när orken inte räcker till så myckt annat. 

PS. Bakslag i hostan som gjort sig mer påmind igen sen igår, men jag hoppas att den bara är på villovägar och snart hittar sin väg ut ur detta hus! DS

Dag 8 och visst hopp om liv. Jag har fått sova hyffsat och steg frivilligt upp för ca en timme sen. Att jag sen kände hunger och orkade sitta och äta en smörgås kändes som ett framsteg. Känner inte av nån magkatarr heller än så länge. Tror jag hostade sönder magmunsmusklerna härom dagen, I förrgår kväll och under gårdagen fick jag lida av detta utöver allt annat. För övrigt nådde jag nog (förhoppningsvis) botten igår. Då lämnade jag inte soffan många gånger. Inte fick jag komma till hc heller. Fick utskrivet mer Mollipect per telefon. Men jag lovade svärmor att åka dit om jag inte blev piggare idag. Än så länge känns det ju okej så jag avvaktar och hostar vidare. 

Dag 6 och bakslag. Efter lätt halsont på tisdagen vaknade jag på onsdagmorgon med sprängande bröst och röstlös. Alldeles matt och ringa jobbet var ett faktum. Låg sen tre dagar i soffan med hemskt ont i halsen - som försvann - och som övergick i hosta. En hosta som hållit mig upprätt i sittande ställning och sömnlös. Fredagkväll såg jag ändå en ljusning och det sociala behovet började pocka på. Då min älskling för tillfället kallade sig socialt invalid kom mina kära föräldrar hit och spöade mig i Sequence. Men det var det väl värt. Bakslag lördag då jag återigen intog soffan där jag blev sittandes hela dagen och kvällen. Kalas igår för en blivande 15-åring trots orkeslös och hosta. Ja ja, syrran hade ju också en soffa att placera arslet i. Om det nu är så att min kropp tycker jag ska isolera mig helt eller...idag, dag 6, är jag inget annat än en sladdrig trasdocka. Trodde inte man kunde hosta mer, men tydligen går det. Hostar när jag anstränger mig, hostar när jag pratar, hostar när jag skrattar, hostar när jag ligger. Jobba? Nej! Blir andfådd av att sitta å äta. Huvudet värker mer och mer. Hela kroppen värker mer och mer, men det beror nog mest på brist av rörelse. Sova går inte. Trotsar just nu orkeslösheten och sitter en stund vid datorn. Allt för att få ändra ställning en stund och för att få gnälla av mig lite. Tar en dag i taget så ska väl det här också ge sig som sig bör.

Testade min migränmedicin för första gången igår. Fick känningar när jag hämtade kidsen på förskolan. Jag säger bara - aldrig mer! Förutom redan beskrivna biverkningar som dåsighet och tyngdkänsla (hela kroppen blev som en cementklump) kändes det som om någon stoppade mitt huvud i en ishink tills det blir en varm smärtsam pirrande känsla, käkarna blev alldeles stela och onda och munnen kändes som ett enda stort sandpapper. Jag slocknade iaf, men var fortfarande medveten om allt runtomkring mig. Nä, får fortsätta med min Treo och preparera med Omeprazol eller nått för att inte paja magen. Problemet är väl egentligen att jag inte kan sova alls när jag tagit Treo. Tack och lov har migränen minskat drastiskt sen jag slutade med choklad. Så jag jag visste väl vad jag hade att vänta då jag fuskat med detta några gånger senaste dagarna. Gillar dock inte att jag vaknade med huvudvärk imorse.

Hemsk hosta hos den lilla - natt som dag. Och däremellan ska dom där småfingrarna in i min mun. Mormor hoppar in idag som barnvakt när det glappar mellan våra arbetstider. S ska till förskolan som vanligt. Bättre start på jobbar helgen hade man ju kunnat önska. Speciellt när sömnen varit minimal för oss alla hela veckan (förutom för S då som kan sova sig genom jordbävningar). Känns som att det blir en helg på rutin.