Åh, idag är en sån där härlig dag. Morsfars kom hit vid 15-tiden och sen bar det ut i garaget. Farsan skulle nämligen lära mig svarven...tihi...som barn på nytt. Gud så kul. Så nu svarvar jag för fullt min första grej. Men det tar ju ett tag att få till finessen så vi får se hur det blir. Men skoj är det och jag vet inte hur jag stå ut till nästa vecka, för imorgon börjar nattpassen som varar till jul. Så det kommer inte att finnas så mycket tid :( Men den som väntar på någe gott...

Nu är dessutom min barnmöbel inne och färdigmålad. Det ska bara skruvas dit knoppar på handtagen så är den brukbar. Känner mig ganska stolt över min första egna gjorda möbel!   

6 år av lycka och kärlek!

Inte alltför mycket faktiskt. Jag brukar försöka att inte lägga ner så mycket tid på ånger, för man kommer ingen vart. Det är klart att har jag sårat en annan människa så kommer jag väl mer framåt om jag ångrar mig än om jag skulle vara likgiltig, men i stort försöker jag rycka på axlarna och skaka av mig ångesten. Det bästa man kan göra är att istället lära sig av sina misstag och se till att det inte kommer att hända igen. Och går det så får man väl om inte annat se det som att man bara bjudit på sig själv.