Den följde med huset, novemberkaktusen - julkaktusen - påskkaktusen, eller vad den nu heter. Men just nu och senaste veckorna blommar den som aldrig förr. Helt underbara hängande klockor.

Kycklingen i ugnen. Inlindad i bacon och fylld med cantadou - vitlök och örter. Smaskens!

Slog igång den här på förmiddan så Saga fick se den. Jag hatar verkligen tecknade/animerade filmer och har gjort sen jag såg Lejonkungen på bio i högstadiet. Det finns inget som kan få mig att gråta så fruktansvärt mycket. Att dessa filmer ALLTID ska vara sorgliga. Men hör och häpna...jag tog mig genom denna film utan en enda tår, trots att han tappade bort både en och två vänner. Det var nog tack vare alla små avbrott som blev när vi skulle äta och T skulle sova...tappade bort mig lite i handligen där ett tag och känslan försvann. Men är jag i stort behov av att gråta så vet jag ju i alla fall vad jag ska göra för att få fälla tusentals tårar.

Ja, lite lätt. En Treo gjorde inte susen, men det blev bättre i alla fall. Blev spontant vindrickande igår hos broder å lite kortspel. Sen ville svägerskan på puben å sjunga kareoke (stavning????) så jag ställde upp...på att följa med på puben, inte sjunga kareoke, fast innan kvällen var slut så blev det en sång ändå. Sprang på kusin, som alltid tror jag är storasyster och alltid blir lika förvånad när jag i själva verket är lillasystern. Han var visserligen inte den enda som envisades med att kalla mig Sara. Åsså "ja må hon leva" efter tolv-slaget. Svägerskan fyller ju faktiskt år idag. Premiärcykling också. Utan luft på vägen till bror, men han hjälpte mig med det problemet så hem gick det av bara rackarn. Tappade dock bort min ena handske, tur det inte var så kallt inatt då. Hemma och isäng vid halv två. Tur jag hade dealat till mig sovmorgon även imorse, det var ju egentligen min tur att stiga upp i ottan med de små. Han som gjorde det ligger och snarkar nu istället. Så nu väntar jag bara på att han och den minsta ska vakna så vi kan dra iväg och få lite födelsedagsfika.