I september kändes november rätt avlägset. Så igår när M undrade om jag kommit ihåg onsdagens stängningsdag, blev jag snabbt påmind om att, jo, vi har den 2:a november på onsdag. Och inte hade någon av oss kollat hur vi skulle lösa barnskötningen, då vi så klart jobbar båda två imorgon. Efter febrilt ringande till jobbet, utan resultat, kunde jag idag konstatera att det gick bra att jag är hemma imorgon. Men hur schysst kändes det att komma två dagar innan om ledigt, en ledighet som jag hade kunnat flagga om redan i september. Som sagt, klantarslen!