Dag 6 och bakslag. Efter lätt halsont på tisdagen vaknade jag på onsdagmorgon med sprängande bröst och röstlös. Alldeles matt och ringa jobbet var ett faktum. Låg sen tre dagar i soffan med hemskt ont i halsen - som försvann - och som övergick i hosta. En hosta som hållit mig upprätt i sittande ställning och sömnlös. Fredagkväll såg jag ändå en ljusning och det sociala behovet började pocka på. Då min älskling för tillfället kallade sig socialt invalid kom mina kära föräldrar hit och spöade mig i Sequence. Men det var det väl värt. Bakslag lördag då jag återigen intog soffan där jag blev sittandes hela dagen och kvällen. Kalas igår för en blivande 15-åring trots orkeslös och hosta. Ja ja, syrran hade ju också en soffa att placera arslet i. Om det nu är så att min kropp tycker jag ska isolera mig helt eller...idag, dag 6, är jag inget annat än en sladdrig trasdocka. Trodde inte man kunde hosta mer, men tydligen går det. Hostar när jag anstränger mig, hostar när jag pratar, hostar när jag skrattar, hostar när jag ligger. Jobba? Nej! Blir andfådd av att sitta å äta. Huvudet värker mer och mer. Hela kroppen värker mer och mer, men det beror nog mest på brist av rörelse. Sova går inte. Trotsar just nu orkeslösheten och sitter en stund vid datorn. Allt för att få ändra ställning en stund och för att få gnälla av mig lite. Tar en dag i taget så ska väl det här också ge sig som sig bör.